Vad är barnets rättigheter i nationell lagstiftning?
Konventionen om barnets rättigheter har varit i kraft på lagnivå i Finland sedan 1991. Konventionen fastställer dock endast miniminivån för barns mänskliga rättigheter. Finland kan alltså genom lagstiftning förbättra barnens ställning fritt över den nivå som fastställs i konventionen.
Barnets rättigheter regleras i flera olika lagar
Konventionen om barnets rättigheter fastställer dock endast miniminivån för barns mänskliga rättigheter. Finland kan alltså genom lagstiftning förbättra barnens ställning fritt över den nivå som fastställs i konventionen. Rättigheterna preciseras också i den nationella lagstiftningen.
Om konventionsstaternas nationella lagstiftning eller internationell rätt som är bindande för konventionsstaterna främjar tillgodoseendet av barnets rättigheter bättre än konventionen om barnets rättigheter, försvagar inte konventionens normer dessa bestämmelser (artikel 41).
Det är alltid fråga om barnets rättigheter när lagstiftningen på något sätt tar ställning till barnets ställning. Största delen av de rättigheter som tryggas i konventionen om barnets rättigheter finns i grundlagen. Bestämmelser om barnets rättigheter finns dock också i flera andra lagar på nationell nivå, såsom barnskyddslagen, diskrimineringslagen och lagen om grundläggande utbildning. På lagnivå preciseras hur rättigheterna tillämpas i praktiken.
Staten är skyldig att trygga de mänskliga rättigheterna och tillgodoseendet av dem
Enligt 22 § i Finlands grundlag (finlex.fi) ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Det är bindande för såväl lagberedare, lagstiftare som verkställande organ.
Det allmänna ska respektera de mänskliga rättigheterna, skydda barn mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna och aktivt verka för att de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Skyldigheten att trygga säkerheten är en del av varje myndighets befattningsbeskrivning.
En lagtolkning som främjar de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna
Den nationella lagstiftningen ska tolkas så att den främjar de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid en lagtolkning som är positiv till de grundläggande fri- och rättigheterna när det är fråga om barn eller andra utsatta personer.
I frågor som gäller barn ska lagstiftningen tolkas särskilt i enlighet med konventionen om barnets rättigheter, men också i enlighet med andra människorättskonventioner. Bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna förpliktar alla statliga och kommunala myndigheter samt andra instanser som utövar offentlig makt.
Sidans innehåll hänvisar till dessa artiklar
41 Artikel
Ingenting i denna konvention får inverka på bestämmelser som går längre vad gäller att förverkliga barnets rättigheter och som kan finnas i
a) en konventionsstats lagstiftning eller
b) för den staten gällande internationell rätt.
Någon stats egen, nationell lagstiftning kan ge ett barn bättre rättigheter än denna konvention. Då ska den nationella lagstiftningen följas.
