
Barnets rättigheter för beslutsfattare
Vad är barnets rättigheter och vad bör jag som beslutsfattare känna till om dem? Hur tillämpas barnets rättigheter i Finland och vad bör göras om barnets rättigheter kränks? Fostran i barnets rättigheter är mycket mer än bara kunskap om människorättsnormer
Barnkonventionen – en bindande och förpliktande grund för barns välfärd
FN:s konvention om barnets rättigheter garanterar varje barn rätt till skydd, delaktighet och möjligheter att leva ett gott och lyckligt liv. Det är ett bindande internationellt avtal som trädde i kraft i Finland 1991 på lagnivå och som förpliktar beslutsfattarna på alla beslutsnivåer.
Konventionen om barnets rättigheter gäller var och en som inte har fyllt 18 år, oberoende av medborgarskap, härkomst eller bakgrund. Principerna i konventionen – icke-diskriminering, barnets bästa, rätten till liv och utveckling samt respekt för barnets åsikter – är bindande för alla konventionsstater och alla beslutsfattare.
Kommunikationsnätverkets ställingstagande till beslutsfattare (FI)

Beslutsfattarna ska särskilt känna till att…
- varje barn har lika rättigheter och staten är skyldig att trygga dem.
- barnets bästa ska alltid övervägas i beslut, som gäller barn eller unga.
- barn har en särskild rätt till skydd och uppväxt i en trygg miljö.
- barn har rätt att bli delaktiga och hörda i frågor som gäller dem.
- barn har rätt till utbildning som stöder deras uppväxt som individer och samhällsmedlemmar.
- barn och deras familjer ska ha tillgång till tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster.
Vad ska en beslutsfattare veta om barnets rättigheter?
De allmänna principerna i konventionen om barnets rättigheter, dvs. icke-diskriminering, företräde för barnets bästa, barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling samt barnets rätt att uttrycka sina åsikter och bli hört, är centrala rättigheter för barnet genom vilka hela konventionen ska tolkas. Det är viktigt att konventionsstaterna förbinder sig att följa konventionen, och beslutsfattare måste säkerställa att barnets rättigheter styr all beslutsfattning som rör barn.
Ett barn har rätt att leva utan diskriminering. Ett barn får inte behandlas sämre än andra på grund av t.ex. kön, etnisk bakgrund, religion, funktionsnedsättning, någon personlig egenskap eller någon orsak som hänför sig till barnets föräldrar/vårdnadshavare.
Beslutsfattarna ska främja jämlikheten mellan barn inom alla livsområden, till exempel vid ordnandet av utbildning eller inom hälso- och sjukvården. För att vissa barngrupper, till exempel barn med funktionsnedsättning, ska bli jämlika kan det krävas särskilda åtgärder, såsom tillgänglighet, rimliga anpassningar eller positiv särbehandling.
Läs mer:
I alla beslut som gäller barn ska barnets bästa i första hand beaktas, dvs. övervägas hur beslutet påverkar tillgodoseendet av barnets rättigheter. Detta kallas barnakonsekvensbedömning och ingår i beredningen av beslut (t.ex. lagstiftning eller budget). Bedömningen görs i allmänhet av tjänstemän.
Vid bedömningen av konsekvenserna för barn granskas beslutsförslaget med tanke på barnets olika rättigheter. I bedömningen ska både positiva och negativa konsekvenser identifieras. Det bör också beaktas att konsekvenserna kan vara olika för olika barngrupper. Ju viktigare beslutet är för barnen, desto mer omfattande måste bedömningen vara.
Beslutsfattarna måste ofta förena olika rättigheter och intressen. Principen om barnets bästa förutsätter att barnets rättigheter inte bara ses som en faktor bland andra, utan att den synvinkel som bäst tjänar barnen ges större vikt vid avvägningen.
Läs mer:
Bedömning av konsekvenserna för barn, FI (lskl.fi)
Artikel 3
Barn har rätt att växa upp och utvecklas i en trygg miljö som skyddar dem mot våld, utnyttjande och dåligt bemötande. Beslutsfattarna är skyldiga att skapa en trygg miljö för barn och unga som stöder deras utveckling. Barnet ska kunna skyddas mot alla former av missbruk, såsom våld, sexuellt utnyttjande, berusningsmedel och andra olägenheter.
Barnet ska skyddas också när det är i fara på grund av familjens interna förhållanden. Myndigheterna kan träda in om familjen inte kan erbjuda tillräckligt skydd.
Läs mer:
Rätten till liv, överlevnad och utveckling
Artikel 19 Artikel 20 Artikel 24 Artikel 27 Artikel 33 Artikel 34 Artikel 36 Artikel 37 Artikel 39
Barnet har rätt att bli hört och delta i beslut som påverkar barnet självt. Denna rätt gäller inte bara enskilda barn i sina egna angelägenheter utan också barn som grupp (till exempel barn som bor i ett visst land eller en viss kommun).
Ungdomsfullmäktige, barnens parlament och elevkårerna är sätt att främja barnens rätt att delta som grupp. I allmänhet är det dock endast ett relativt litet antal barn som kan delta i sådana aktiviteter, och därför behövs det också andra sätt. Till exempel diskussionsmöten, enkäter eller möten mellan tjänstemän och politiker med barn och unga kan göra både barnens möjligheter att delta och beslutsfattarnas förståelse för barnens vardag mångsidigare.
När barn från tidig ålder på ett meningsfullt sätt deltar i diskussionen om frågor som gäller dem, kan de känna sig respekterade som samhällsmedlemmar och växa upp till ansvarsfulla aktörer.
Läs mer:
Konventionen om barnets rättigheter
FN:s konvention om barnets rättigheter garanterar varje barn rätt till skydd, delaktighet och möjligheter att leva ett gott och lyckligt liv. Det är en bindande internationell konvention som nästan alla länder i världen har anslutit sig till och som trädde i kraft på lagnivå i Finland 1991. Barnets rättigheter är mänskliga rättigheter och de tas också starkt upp i läroplanen, som förpliktar yrkesutbildade personer inom fostringsbranschen att i undervisningen ta upp barnets rättigheter.
Konventionen om barnets rättigheter gäller alla barn under 18 år. Konventionens allmänna principer – icke-diskriminering, barnets bästa, rätten till liv och utveckling samt respekt för barnets åsikter – är bindande för alla konventionsstater.
Läs mer i menyn bredvid och bekanta dig med barnkonventionen och dess bakgrund.
Sidans innehåll hänvisar till dessa artiklar
39 Artikel
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp eller för tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller för väpnade konflikter. Sådan rehabilitering och återanpassning skall ske i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.
Staten ska hjälpa barn som har blivit misshandlade eller behandlade på ett dåligt sätt.
37 Artikel
Konventionsstaterna skall säkerställa att
a) inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Varken dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till frigivning får ådömas för brott som begåtts av personer under 18 års ålder,
b) inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Arrestering, annat frihetsberövande eller fängslande av ett barn skall ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid,
c) varje frihetsberövat barn skall behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i barnets ålder. Särskilt skall varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte anses vara till barnets bästa att inte göra detta. Varje barn skall, utom i särskilda undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brevväxling och besök,
d) varje frihetsberövat barn skall ha rätt att snarast få tillgång till rättshjälp och annan lämplig hjälp och även ha rätt att få lagligheten i sitt frihetsberövande prövat av en domstol eller annan behörig, oberoende och opartisk myndighet samt rätt till ett snabbt beslut i saken.
Ett barn får inte utsättas för grym bestraffning eller tortyr. Ett barn får sättas i fängelse endast som en sista alternativ. Om ett barn ändå anhålls eller fängslas måste vuxna ta hand om barnet på ett bra sätt. Barnet får inte sättas i fängelse för en lång tid.
36 Artikel
Konventionsstaterna skall skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.
De vuxna ska skydda ett barn mot alla former av dålig behandling.
34 Artikel
Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra
a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling,
b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet,
c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.
De vuxna måste skydda barnet från sexuella övergrepp. Ingen får tvinga eller lura ett barn till sex eller sexuella handlingar.
33 Artikel
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, innefattande lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i upplysningssyfte, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropiska ämnen, såsom de definieras i tillämpliga internationella fördrag, och för att förhindra att barn utnyttjas i olaglig framställning av och handel med sådana ämnen.
De vuxna ska skydda ett barn mot droger.
30 Artikel
I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör en urbefolkning skall ett barn som tillhör en sådan minoritet eller urbefolkning inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk.
Ett barn som tillhör en minoritet eller ursprungsbefolkning har samma rätt till sin kultur, sin religion och sitt språk.
3 Artikel
- Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
- Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet. Konventionsstaterna skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder.
- Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, serviceorgan och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn.
De vuxna fattar många beslut som rör ett barns liv. De måste alltid tänka på vad som är bäst för barnet.
27 Artikel
1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.
2. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet är i första hand skyldiga att inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling.
3. Konventionsstaterna skall i enlighet med nationella villkor och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och skall vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostäder.
4. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från föräldrar eller annan som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten och från utlandet. Särskilt i de fall då den person som har det ekonomiska ansvaret för barnet bor i en annan stat än barnet skall konventionsstaterna främja såväl anslutning till internationella överenskommelser eller ingåendes av sådana överenskommelser som upprättande av andra lämpliga arrangemang.
Ett barn har rätt till ett hem, mat och tillräckligt med kläder. Föräldrarna ska få stöd av staten och kommunen så att barnen kan leva tryggt och utvecklas.
24 Artikel
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.
2. Konventionsstaterna skall försöka förverkliga denna rätt till fullo och skall särskilt vidta lämpliga åtgärder för att
a) minska spädbarns- och barnadödligheten,
b) säkerställa att alla barn tillhandahålls nödvändig sjukvård och hälsovård med tonvikt på utveckling av primärhälsovården,
c) bekämpa sjukdom och undernäring, också inom ramen för primärhälsovården, genom bl.a. utnyttjande av lättillgänglig teknik och genom att tillhandahålla näringsrike livsmedel i tillräcklig omfattning och rent dricksvatten, med beaktande av de faror och risker som miljöförstöring innebär,
d) säkerställa tillfredsställande hälsovård för mödrar före och efter förlossningen,
e) säkerställa att alla grupper i samhället, särskilt föräldrar och barn, får information, har tillgång till undervisning samt får stöd vid användning av grundläggande kunskaper om barnhälsovård och näringsläxa, fördelarna med amning, hygien och ren miljö samt förebyggande av olycksfall,
f) utveckla förebyggande hälsovård, föräldrarådgivning samt undervisning och service vad gäller familjeplanering.
3. Konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barnets hälsa.
4. Konventionsstaterna åtar sig att främja och uppmuntra internationellt samarbete i syfte att gradvis uppnå det fulla förverkligandet av den rätt som erkänns i denna artikel. Särskild hänsyn skall därvid tas till utvecklingsländernas behov.
Barn har rätt att vara så friska som möjligt och att få vård om de blir sjuka.
Barnet har rätt att söka läkare. Även mammor som väntar barn har rätt till vård.
23 Artikel
1. Konventionsstaterna erkänner att ett psykiskt eller fysiskt handikappat barn bör åtnjuta ett fullvärdigt och hyggligt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och underlättar barnets aktiva deltagande i samhället.
2. Konventionsstaterna erkänner det handikappade barnets rätt till särskild omvårdnad och skall, inom ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och säkerställa att det till bistånd berättigade barnet och de som ansvarar för dess omvårdnad får det bistånd som har ansökts och som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och föräldrarnas förhållanden eller förhållandena hos någon annan som tar hand om barnet.
3. Med hänsyn till att ett handikappat barn har särskilda behov skall det bistånd som lämnas enligt stycke 2 vara kostnadsfritt, då så är möjligt, med beaktande av föräldrarnas ekonomiska tillgångar eller de ekonomiska tillgångarna hos någon annan som tar hand om barnet. Biståndet skall syfta till att säkerställa att det handikappade barnet har effektiv tillgång till och erhåller undervisning och utbildning, hälso- och sjukvård, rehabilitering, förberedelse för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, innefattande dess kulturella och andliga utveckling.
4. Konventionsstaterna skall i en anda av internationellt samarbete främja utbyte av lämplig information på området för förebyggande hälsovård och medicinsk, psykologisk och funktionell behandling av handikappade barn, innefattande spridning av och tillgång till information om rehabiliteringsmetoder och yrkesutbildning. Avsikten är att göra det möjligt för konventionsstater att förbättra sina möjligheter och kunskaper och vidga sin erfarenhet på dessa områden. Särskild hänsyn skall därvid tas till utvecklingsländernas behov.
Barn med funktionsnedsättning har rätt till stöd och hjälp. De ska kunna gå i skolan och ha fritidsaktiviteter.
20 Artikel
1. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö skall ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida.
2. Konventionsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativ omvårdnad för ett sådant barn.
3. Sådan omvårdnad kan bl.a. innefatta placering i fosterhem, kafala i islamsk rätt, adoption eller, om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad om barn. Då lösningar övervägs skall vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuiteten i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.
Om barnet inte kan bo med sina föräldrar har det rätt till särskilt skydd och stöd. Barnet kan bo i en annan familj eller på en barnskyddsinstitution. Barnet kan flytta tillbaka till sina föräldrar om det är bra för barnet.
2 Artikel
- Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention, utan åtskillnad av något slag och oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.
- Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.
Alla barn har samma mänskliga rättigheter. Ingen får diskrimineras.
19 Artikel
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga legislativa, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i upplysningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuellt utnyttjande, medan barnet är i båda föräldrarnas/den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.
2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för upprättandet av sociala program, vilka syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, och även för andra former av förebyggande verksamhet och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande
De vuxna ska skydda barnet från allt våld och dålig behandling. Barnet får inte skadas på något sätt. Ingen får skada eller utnyttja ett barn.
1 Artikel
I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte myndighet uppnås tidigare enligt den lag som gäller för barnet.
Alla under 18 år är barn.