Fyra allmänna principer

Enligt artikel 3 i konventionen om barnets rättigheter ska företräde för barnets bästa alltid i första hand beaktas vid beslutsfattande som gäller ett barn eller flera barn. Principen ska iakttas i beslut som gäller både enskilda barn och barn som grupp. Även om barnets bästa alltid måste beaktas, är det inte en avgörande faktor i alla beslut. 

Definitionen av barnets bästa får sitt innehåll ur barnets rättigheter. Vid bedömningen av barnets bästa ska alla barnets rättigheter beaktas, och det går inte att ur konventionen välja endast artiklar som man gillar eller som stöder ens egen åsikt. Bedömningen och fastställandet av barnets bästa förutsätter god kännedom om barnets rättigheter. 

Hur barnets bästa ska tolkas 

Barnets bästa bedöms alltid från fall till fall och bedömningen inbegriper alltid tolkning. Forskningsrön stöder bedömningen. När barnets bästa bedöms ska också barnets eller barnens egna synpunkter beaktas (se respekt för barnets åsikt). 

Kommittén för barnets rättigheter har påpekat att barnets bästa aldrig får användas som grund för att förbjuda barnets rättigheter enligt konventionen. Till exempel förfaranden som strider mot barnets människovärde eller kränker barnets rätt till fysisk integritet, såsom kroppslig bestraffning, kan inte i något fall definieras så att de är förenliga med barnets bästa. 

Kommittén har insett att flexibiliteten i begreppet barnets bästa innebär att det riskerar att förvrängas. Till och med regeringar har missbrukat begreppet för att rättfärdiga till exempel rasistiska politiska åtgärder. Ibland kan också föräldrar eller yrkesutövare som försvarar sina egna intressen och som försummar att bedöma barnets bästa göra sig skyldiga till missbruk av begreppet i vårdnadstvister. 

Artikel 12 i konventionen om barnets rättigheter garanterar barnet rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som gäller barnet. Denna rätt tillkommer både det enskilda barnet och barnen som grupp. Kommittén för barnets rättigheter påminner om att ”frågor som rör barn” måste förstås och ges en vid tolkning. 

Utredningen av barnets åsikt är också en del av bedömningen av barnets bästa (se företräde för barnets bästa). Barnets åsikt ska utredas och det ska ges vikt med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå, som ska bedömas från fall till fall. 

Barnet ska i varje enskilt fall få tillräcklig information för att kunna bilda sig en uppfattning. Barnet är dock inte skyldigt att uttrycka sina åsikter, utan barnet kan också välja att inte utöva denna rätt. 

Kommittén för barnets rättigheter påminner om att konventionsstaterna är skyldiga att se till att rätten att uttrycka sina åsikter tillgodoses också i fråga om barn som av olika orsaker kan ha svårt att uttrycka sina åsikter. Barn med funktionshinder måste till exempel få tillgång till de kommunikationsmedel som hjälper dem att uttrycka sina åsikter och hjälpa dem att använda dem. 

Beaktandet av barnens åsikter har en positiv inverkan på barnens självkänsla och uppmuntrar dem att delta i behandlingen av gemensamma ärenden. Ett barn som hörs i vardagen vågar berätta om vuxna som bemöter barnet illa – att ta barnets åsikter på allvar är alltså också ett sätt att skydda barnen.