Vad är de mänskliga rättigheterna?
De mänskliga rättigheterna är rättigheter som är lika för alla och som definieras i internationella människorättskonventioner. Alla mänskliga rättigheter gäller också barn och dessutom tryggas barnens rättigheter genom den separata Konventionen om barnets rättigheter.
Människorättskonventioner och statens roll
När en stat ratificerar människorättskonventionerna förbinder den sig att följa konventionen. Staten måste både aktivt främja tillgodoseende av de mänskliga rättigheterna och skydda människor mot kränkningar av dessa rättigheter.
De internationella människorättskonventionerna fastställer internationellt den miniminivå som eftersträvas för de grundläggande fri- och rättigheterna. Den nationella lagstiftningen kan dock ge ett grundligare och mer långtgående skydd för rättigheterna än människorättskonventionerna.
De mänskliga rättigheterna tillkommer alla
De mänskliga rättigheterna är rättigheter som tillkommer alla. De är till sin karaktär grundläggande, obestridliga, odelbara och universella.
- Grundläggande innebär att endast verkligt viktiga rättigheter är mänskliga rättigheter.
- Obestridlighet innebär att de mänskliga rättigheterna tillkommer var och en på grund av hans eller hennes människovärde och inte kan tas eller ges bort.
- Odelbarhet innebär att olika rättigheter bildar en helhet där varje rättighet i princip är lika viktig. Ett åsidosättande av någon rättighet kan således inte motiveras av en annan mänsklig rättighet, även om det ibland kan bli nödvändigt att göra en avvägning mellan dessa.
- Universalitet innebär att även om till exempel kulturernas särdrag kan beaktas vid verkställandet av de mänskliga rättigheterna, kan kränkningar av de mänskliga rättigheterna inte motiveras med kultur.
Hur övervakas tillgodoseendet av de mänskliga rättigheterna?
Övervakningsmekanismerna för genomförandet av människorättskonventionerna fastställs i allmänhet i själva konventionen. I de flesta fall har det genom konventionen inrättats ett separat tillsynsorgan som övervakar just denna konvention. Till exempel verkställandet av FN:s konvention om barnets rättigheter övervakas av kommittén för barnets rättigheter.
Övervakningen av genomförandet av människorättskonventionerna sker i huvudsak via behandlingen av de periodiska rapporter som staterna lämnar in. I de periodiska rapporterna presenterar staten det nationella genomförandet av konventionen. Vissa konventioner (till exempel konventionen om barnets rättigheter) innehåller också rätt till individklagomål.
Sidans innehåll hänvisar till dessa artiklar
18 Artikel
1. Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har det främsta ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet.
2. För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention skall konventionsstaterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och serviceorgan för vård av barn.
3. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som är avsedd för dem..
Ett barns föräldrar har det gemensamma ansvaret för barnets uppfostran och omvårdnad. Föräldrarna ska tänka på vad som är bäst för barnet. Staten och kommunen måste hjälpa om barnets familj behöver nödvändig hjälp.
17 Artikel
Konventionsstaterna erkänner den viktiga uppgift som massmedier utför och skall säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, särskilt sådant som syftar till att främja barnets sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa. Konventionsstaterna skall för detta ändamål
a) uppmuntra massmedier att sprida information och material av socialt och kulturellt värde för barnet och i enlighet med andan i artikel 29,
b) uppmuntra internationellt samarbete vad gäller produktion, utbyte och spridning av sådan information och sådant material från olika kulturer och nationella och internationella källor,
c) uppmuntra produktion och spridning av barnböcker,
d) uppmuntra massmedier att ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos ett barn som tillhör en minoritetsgrupp eller en urbefolkning,
e) uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för barnets välfärd, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 13 och 18.
Barn har rätt att få information och följa olika massmedier. De vuxna ska skydda barn från skadlig information.
16 Artikel
1. Intet barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.
2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.
Ett barn har rätt till privatliv. Ingen får olagligt kränka barnets eller familjens rykte. Brev och meddelanden ska respekteras, så länge de inte är olagliga och skadar barnet.
