Under Veckan för barnets rättigheter behöver vi stanna upp inför ett centralt faktum: varje barn har rätt till ett värdigt liv. Det kan låta självklart, för naturligtvis är varje barn värdefullt. Men förverkligas den tanken verkligen i vår vardag, när vi möter barn, och i de beslut vi fattar som samhälle?
Ett barns människovärde är inte beroende av barnets bakgrund, familjens ekonomiska situation, hälsa, skolframgång eller vilka möjligheter vi tror att barnet har i framtiden. Ett barn behöver inte vara begåvat, flitigt, framgångsrikt eller väluppfostrat för att vara värdefullt. Varje barn har ett värde precis som det är.
Det här är ett viktigt budskap också i en tid då samhällsdebatten på många håll har blivit hårdare. Vi vuxna har ett ansvar för vilken värld och vilket föredöme vi visar barn och unga. Hur vi talar om och till varandra, hur vi förhåller oss till olikheter och hur vi bemöter andra människor påverkar också hur barn lär sig se på sig själva och på sin omgivning.
Ungdomsbarometern 2025 ger en tankeväckande bild av vår tid: 53 procent av de unga upplever att de rådande värderingarna och attityderna i samhället skapar otrygghet för dem. Det är en siffra vi inte kan blunda för. Vi behöver fråga oss vilket budskap vårt samhälle förmedlar till unga och i vilket samhällsklimat de växer upp. Vårt ansvar som vuxna är att bygga ett samhälle där alla kan känna sig accepterade och uppskattade.
Barnets upplevelse av sitt eget värde skapas ofta i små, vardagliga ögonblick. När en vuxen stannar upp och lyssnar, och när barnets frågor tas på allvar. När varje barn accepteras som den individ barnet är, och får känna att man är en del av gemenskapen.
Skolan och småbarnspedagogiken har en särskilt viktig roll i det här. Bildningsväsendets uppgift ska inte bara vara att förmedla kunskap och färdigheter, utan också att skapa miljöer där varje barn får växa, lära sig och uppleva framgång. I en god skola är barnet inte bara en elev i massan, utan en individ vars tankar, erfarenheter och åsikter har betydelse.
Ett möte med en lärare eller pedagog kan stanna kvar i ett barns minne i många år. Ibland kan ett enda uppmuntrande ord stärka tron på den egna förmågan. På motsvarande sätt kan känslan av utanförskap eller att bli förminskad lämna djupa spår. Därför är det så viktigt att varje barn blir sett och hört.
Att respektera barns egenvärde innebär också att lyssna på dem när beslut som berör dem fattas. Barn är inte bara föremål för beslutsfattande. De är fullvärdiga medlemmar av vårt samhälle just nu. Vår uppgift som vuxna är att skapa möjligheter för dem att delta och påverka, och framför allt att ta deras synpunkter på allvar, också när de utmanar våra egna uppfattningar.
Det här gäller också det politiska beslutsfattandet. Barnens rättigheter får inte stanna vid festtal, utan måste synas i lagstiftning, service, utbildning och fördelningen av resurser. Vi måste också bedöma våra beslut utifrån vilka konsekvenser de får för barnens och de ungas liv, både nu och i framtiden.
Familjens ekonomiska situation borde inte få avgöra ett barns möjligheter till en god barndom. Varje barn ska ha möjlighet att ägna sig åt hobbyer, lära sig nya saker, få stöd när det behövs och drömma om framtiden.
Veckan för barnets rättigheter påminner oss om att uppskattning handlar om hur och vad vi säger, men framför allt om vad vi gör.
Kanske den viktigaste frågan vi kan ställa oss själva den här veckan är: får varje barn vi möter känna sig viktig? Får barnet uppleva att hens åsikter har betydelse, att det är den av gemenskapen och har rätt att vara sig själv?
Alla barn borde kunna svara ja på de frågorna. Barndomen är en unik och värdefull del av livet. Vår uppgift är att se till att varje barn får leva med känslan av att vara värdefull.
För alla barn är värdefulla. Just nu, idag.
Undervisningsminister, SFP:s ordförande